Känslor

Att läsa om Josefin Nilsson gör ont i mig.

Det rör upp massa känslor i mig o ja är så tacksam att jag idag kan hantera dom utan att vilja försvinna bort eller döva.

Jag har själv levt i en fruktansvärd relation.

Blivit sönderslagen både fysiskt och psykiskt.

Gång på gång.

Kam fortfarande inte riktigt fatta att jag överlevt.

När jag blev drogfri o gjorde behandlingen så gick jag igenom 1177 o alla resor jag gjort till lasarettet.

Fick en chock.

Varför i helvete fångade ingen upp mig??

För att han var med varje gång??

För att jag var knarkare??

Jag vet inte och kommer aldrig få något svar.

Har även upplevt hur rättsystemet fungerar.

För mig blev det ett hån.

Även om det var poliser som anmälde den enda gången, för själv hade jag aldrig gjort det såklart.

Men jag känner starkt med dom erfarenheterna att jag aldrig ens idag skulle utsätta mig för en rättegång igen.

Nu fick han fängelse visserligen men med behandling innan.

Han fick sig själv utslängd o det tog inte lång tid innan jag var tillbaka.

Sen var det samma visa innan jag kunde ta mig därifrån.

Väldigt lång svår historia.

Men jag överlevde.

Mot alla jävla odds överlevde jag.

Och jag har kommit vidare i livet utan större men.

Jag har skavanker på o i kroppen som sviter.

Men jag kan leva med dom.

Psykiskt trodde jag att jag var helt slut.

Trodde jag skulle behöva trauma enhetens hjälp.

Psykologer.

Men för mig var verkligen räddningen att hitta till NA.

Göra Steg arbetet grundligt.

Tömma ut allt detta.

Det räcker inte för alla det vet jag.

Men det räckte för mig.

Kommer aldrig kunna glömma eller förlåta men jag har nu kraften att kunna släppa detta.

Jag har förlåtit mig själv och det är det viktigaste.

Jag skäms inte längre.

Jag har valt att gå vidare med livet.

Är så tacksam att jag fortfarande har ett väl att kunna göra det.

Jag har fortfarande ett liv.

Alla har inte den förmånen.

Och det skär i hjärtat på mig ❤