Mitt älskade Facebook 😉
Tänkte tycka till lite om fb och vad den innebär för mig i det stora hela.
Eftersom jag misstänker det blir långt så får det bli här istället. 🤗
Finns många olika åsikter om hur en fb ska skötas. Lägg inte ut precis allt som händer i ditt liv tex, den är poppis.
Nej, det skulle aldrig falla mig in. Även om det inte alltid verkar så, har jag väldigt väldigt mycket jag håller privat. MEN däremot har jag gjort ett eget val att lägga ut mitt liv som det är på de plan jag känner att jag själv vill, mäktar samt faktiskt behöver.
Japp just precis ordet behöver använde jag.
Inte så att jag inte skulle överleva om fb plötsligt fick för sig att av nån anledning checka ut från planeten, för det vill jag gärna tro jag skulle fixa 😅
Men för det första är detta första gången jag har en fb helt utan lögner vilket i sig är fruktansvärt befriande.
Kan ju till stor del bero på att jag nu sen jag blev drogfri har ett väldigt ärligt liv oxå 🤔🤗
Sen tycker jag det är roligt att dela med mig av vardagen precis som den är på både gott och ont.
Jag minns att flera sa till mig i början av drogfriheten att:
De där rosa molnen kommer du snart trilla ner ifrån när det blir vardag.
3 år har snart passerat och jag tycker att vardagen har infunnit sig för ganska längesen.
Ett tag väntade jag till och med på att livet skulle bli grått och trist ju 😄
Visst fasen går det upp och ner.
Som just nu med smärtor och allt lutar det väldigt mycket ner vissa stunder.
Men trist, njaa...det vet jag inte om jag känner att livet har blivit.
Inte alls faktiskt.
Det blir ju lite det man väljer att göra det till.
Och det kände jag inte heller innan jag träffade Peter (som iof får mig att sväva på alla regnbågens färger moln 😇) utan jag hade börjat älska livet redan.
Jag gjorde ett medvetet val när jag slutade med droger, och det var att jag skulle göra mig själv och min vardag så glad och lycklig jag bara kunde.
Och tydligen tog jag mig själv på orden 🤗
Nu svävar jag iväg och har så många saker jag vill skriva så det blir lite rörigt märker jag 😅
Men det gör inget.
Hur som helst, Facebook var det om.
Jag följer ju rätt många och deras vardagar.
För att jag vill.
För att jag kan relatera.
Alltid lär jag mig något nytt.
Vissa dagar på någon som är superlycklig.
Andra dagar på någon som lever med smärta.
Jag följer människor som motionerar för jag själv blir inspirerad.
Jag lägger ut samma saker ur mitt liv för att jag vet att någon berör det alltid.
Förvisso på både ont o gott.
Men det är ju som det är.
Och nu menar jag inte att det handlar om "tyck synd om mig" faktorn.
Utan mer "detta är den krassa vardags" faktorn.
Men mår jag inte bra blir jag personligen glad av en virtuell kram eller ett gillande.
Så är det bara.
Är jag jätteglad delar jag gärna med mig av ett leende som kanske gör någon annans dag gladare.
För någon annans leende gjorde mig glad tidigare.
Jag träffar ju inte massa folk fysiskt dagligen bara dom närmaste (plus att jag pratar med min älskade bästa vän typ varje dag i telefon ❤) så jag tycker detta är toppen.
Att på något vis ändå ha kvar kontakten utan att det blir jobbigt.
Jag har ju valt att lämna alla godingar till vänner jag har i Karlstad och flyttat ut till landet här i....metropolen Degerfors..🙄😂
Men jag menar det inte som negativt eftersom jag aldrig varit lyckligare i hela mitt 44 åriga liv. ❤
I början tyckte jag kanske det var jobbigt att tänka på att en del tycker jag lägger ut "för mycket" men nu är det inte något jag ligger sömnlös över precis. 😊
Och jag känner mig lycklig att jag kan följa dom jag väljer att följa i vardagens ups and downs 🙏
Keep doing what you doing guys 👌😍
Ps. Att lägga ut usla skämt är något jag tycker är fruktansvärt roligt att göra 😜 och bara älskar när andra gör!
Ni kan känna er lyckligt lottade som inte är sambo med mig och får höra mig dra dessa historier en halv kväll samtidigt som jag knappt kan andas av skratt attacker! 😂
Min sambo måste älska mig väldigt väldigt mycket 🤪 Ds.
My life, my Facebook!
👍