Mindre trasig, mer hel

Det finns några få människor som vet hela min life story och det räcker.

Men mycket delar jag gärna av mig med.

I början när jag blev drogfri och äntligen fattade att det inte var knarket som gjorde att jag mådde dåligt, även om det inte fick mig att må bättre, utan hur jag mådde som människa så blev det lättare att hantera hur hela mitt liv sett ut.

Varför jag mått uselt mest hela tiden från tidig ålder.

Varför har jag hela tiden känt att jag ville fly?

Var och varför börja det fela egentligen?

Kunde jag gjort något annorlunda?

Ja det var många frågor som jag behövde gå igenom med mig själv som drogfri.

Visst har det funnits glädje stunder, men i det stora hela har jag känt mig som en mycket mörk människa med ett stort svart hål på hjärtats plats.

Utanför och udda.

Idag är jag en rätt så hel människa.

Och mig hjälpte det att gå igenom mitt liv, rannsaka mig själv tillsammans med några få människor.

Jag fick insikt om att detta är en sjukdom.

Och jag är inte ensam.

Sen förstår jag att jag började med droger för att fly verkligheten.

Jag vet ärligt talat inte om jag hade ens orkat vidare om droger inte kommit in i mitt liv.

Där och då i början räddade dom mitt liv på något skevt vis.

Sen att det tog alldeles för många år innan jag faktiskt vågade,kunde och ville ha ett liv utan dom kan jag inte göra något åt.

Fakta är att hade jag inte investerat i att laga mig själv hade jag aldrig nånsin slutat knarka.

Det är jag övertygad om.

Jag valde att satsa på stegarbete eftersom jag är hyfsat både psykolog och institutions skadad sen tidig ålder.

Detta blev högsta vinsten för mig.

Andra får hitta sin egen väg till att bli nykter eller ren, skulle aldrig falla mig in att dömma någon.

Men jag var tvungen att "laga" mitt väldigt trasiga jag på något vis som var nytt för mig.

Och jag är så tacksam att jag gav mig denna chansen.

Och även om jag inte är trasig längre så kan jag känna mig mindre hel.

Men dessa känslor knarkar jag inte längre på utan tar sundare hjälp istället.

Idag skrämmer det mig inte längre att tex kontakta psykiatrin.

Har en annan relation till dom idag minst sagt.

Vem hade kunnat tro det för snart 2 år sedan lixom.

Jag, sund?! 😉

Men ingenting är omöjligt tydligen.

Det är rätt så coolt!