Känslan av mänsklighet
Att numera bestå av ett helt känsloregister från a till ö är både på ont och gott.
Mest gott men ibland blir det lite jobbigt måste jag säga.
Som just nu.
Tårarna bara rinner och jag känner mig så otroligt ledsen.
Fattar inte riktigt varför för ingenting har egentligen hänt som skulle få mig att bli så här ledsen.
Visst, det har varit och är lite tufft på vissa sätt och lite stressigt på andra men ändå.
Har insett att lite så är det att leva i verkligheten.
I grunden känner jag mig väldigt lycklig.
Och det händer så många bra saker samtidigt runtom mig.
Jag har träffat någon jag tycker jättemycket om och det känns verkligen helt underbart ❤️
Jag flyttar snart till min alldeles egna lägenhet vilket innebär att barnen kommer som vanligt igen ❤️
Jag har mina underbara vänner runtom mig varje dag ❤️
Och jag har min bästaste vän som jag nästan pratar med dygnet runt ❤️
Gemenskapen ❤️
Jag har allt jag vill ha och behöver men känner mig ändå jätte ledsen.
Samtidigt vet jag att jag får vara ledsen.
Jag behöver inte veta varför utan bara stanna i känslan tills den går över.
Det är inte farligt lixom.
Jag är väldigt mänsklig och det känns ändå väldigt skönt.
Det jag finner mest fascinerande är att jag har inte en enda tanke på att knarka.
Vill inte ens fly verkligen utan finner mig i att så här känns det just nu och det får det göra.
Det går över.
Ja jag har nog växt i mitt tillfrisknande och det är mer än härligt.
Känner just nu stor tacksamhet till mitt val att leva drogfri.
Finns ingen känsla jag inte kan deala med då.
Och det slår det mesta.
Hjälper att skriva om det också känner jag, för nu kan jag faktiskt le lite och känna ännu mer tacksamhet för mitt liv idag.
🙏😊