Känslostorm
Jag upptäcker nästan dagligen något som gör mig tacksam för att jag är drogfri.
Men ibland händer häftigare saker och känslor som bara får mig att svämma över av lycka att jag faktiskt lever idag.
Sista tiden i mitt aktiva levde jag i närheten av ett järnvägs spår.
Och idag när jag för första gången i mitt nya liv klev på en lång sträcka med räls och sakta gick på den så var jag långt ifrån beredd på att jag skulle slungas tillbaka i tiden till just då.
Herre gud va ja mådde dåligt då.
Eller jag tror inte ens jag hade ork att må dåligt, utan jag var nog rätt död inombords.
Slut som människa liksom.
Jag hade ju verkligen förlorat ALLT.
Knarkat bort hela mitt liv.
Allt jag ägde och mina älskade barn.
Ingenting fanns kvar och jag ville verkligen inte leva längre.
Så jag tillbringade många många timmar med att gå på den rälsen med en enda önskan att ett tåg skulle komma så jag fick ett slut.
Såg inget ljus alls framåt.
Bara totalt mörker som jag traskade runt i dag till dag.
Usch att den känslan kom tillbaka så otroligt starkt!
Men bara en kort stund.
För jag tog ett kort på mig själv just där och då.
Och även om jag var ganska tagen av känslostormen inom mig så såg jag den leende Renata som jag ser varje dag nuförtiden och det fick mig att landa i nuet.
Kan nog inte förklara riktigt.
Men när jag såg den kvinna på bild som idag älskar livet och har allt hon behöver i sin närvaro så fylldes jag av ett sånt otroligt lyckorus så att om jag inte hade haft värk o mina ben så hade jag nog flugit fram över rälsen i full kareta.
Men skrattet bubblade och jag grät glädjetårar över att jag idag har så otroligt mycket kärlek i mitt liv.
Jag ÄLSKAR livet.
Vilken känsla det är.
Mamman i mig sprängdes nästan av den starka kärleken till mina barn.
Mamma.
Kärleken till Peter.
Och till så otroligt mycket annat.
Så häftigt att kunna känna denna varma känslan.
När jag fortsätter gå så är stegen väldigt lätta och jag känner inget mörkt längre alls.
Bara ren och skär livsglädje.
Fy fan vad jag är tacksam för livet och för varenda jäkla dag jag får vara en del i det.
Tacksam för min högre makt som jag är övertygad varit med mig och sett till att jag missade alla tåg.
Nån annan förklaring har jag helt enkelt inte.
Det är helt enkelt meningen att jag ska vara här idag.
Och det tar jag vara på och njuter av för fullt.
🙏🙏🙏