Tårar i alla dess former

Jag har lärt mig i drogfriheten att välkomna alla sorters tårar. 

Tacksamhets tårar rinner rätt ofta på mig. 

Krävs bara småsaker för det för idag är jag tacksam för tamefan allt 🙏

Och även om det kan vara jävligt jobbigt ibland så känns det väldigt skönt. 

Jag känner mig mänsklig.

Och att jag även skrattar ofta så tårarna sprutar är så befriande. 

Men idag satt tårarna under ögonlocken även på jobbet en dag när vi har öppet, och det var en ny känsla. 

Jag älskar ju det jag gör. 

Jag älskar verkligen "mitt lilla café" och det som hör till. 

Men som sagt idag kände jag mig ledsen och slut bara. 

Totalt slut. 

Jag vet att jag är urusel på att ta ledigt men nu när jag inte ens kan sluta gråta fast jag kommit hem och kollar på ljuvlig hockey där Färjestad leder stort så fattar jag faktiskt utan större facit att jag måste sakta ner. 

Jag bränner verkligen ut mig. 

Och det är det inte värt på något sätt. 

Nu kommer påsken och det innebär tack o lov röda helt stängda dagar oxå för mig. 

Då KAN ja lixom inte gå till jobbet helt enkelt 😉

Jag börjar så. 

En sak till jag lär mig mer och mer är detta med vardagen 

Verkligheten. 

Jag är ju oftast en väldigt glad tjej som även kan glädjas med andra människor idag när det händer bra saker för dom. 

Och lite naivt har jag väl trott att det gäller generellt tvärtom oxå, men det har jag sakta börjat inse att så fungerar inte hela världen. 

Och det måste jag acceptera. 

Och det antar jag tagit lite hårdare på mig än jag anat. 

Det är svårt att anpassa sig i den drogfria världen ibland. 

Den är också hård på sitt sätt. 

Men jag har iallafall glädjen kvar att gå till jobbet än även om den har dalat aningens just nu. 

Så kanske gråter jag även en skvätt av självömkan för att världen är lite orättvis och det är ok. 

Jag är långt ifrån perfekt. 

Men jag är mänsklig och tänker därför gråta vidare en stund till och nu slänger jag in lite glädje i tårarna eftersom det ser ut som Färjestad vinner ✌️😍