Relationer

Jag har haft min första relation i drogfriheten och den blev inte bra.

Trots att den blev väldigt kort så lärde den mig massor.

Jag har haft skeva osunda relationer i livet, men jag trodde att jag som drogfri skulle söka annorlunda.

Lägger såklart det mesta på mig själv för jag sveptes med i något som inte var jag.

Men nu har jag lärt mig att förälskelse gör att man blir lite fluffig i huvudet och ändå inte helt tänker och känner efter.

Det som skrämmer mig mest i detta var att jag slutade vara jag.

Vi var så fel för varandra att jag tappade mig.

Och fort gick det.

Allt gick alldeles på tok för fort.

Och slutar jag vara glad, slutar jag skratta så är något fel.

När jag blev dumpad så blev jag jätteledsen och det var skitjobbigt, men jag lät mig vara det.

Utan att ta minsta lilla sinnesförändrande för at t döva och jag är så stolt och tacksam över mig själv för det.

Jag grät var ledsen och pratade om det istället.

Och det gav resultat.

När jag gick i behandlingen så lovade jag mig själv att ge mig själv ett år innan jag ens tänkte på förhållande.

Jag ville verkligen bygga upp en stabil trygg Renata och det gjorde jag oxå.

Det märkte jag väldigt snabbt.

För första gången i mitt liv stod jag inte och föll med någon utan hade en så jäkla trygg grund att falla tillbaka i och det var stort.

Jag tog tillbaka glada Renata och nu tänker jag behålla henne.

Jag tar även med mig allt till nästa gång jag träffar någon för jag vet ju med tydlighet vem jag verkligen är idag.

Men jag är mänsklig och kan bli fluffig i huvudet fler gånger så jag är så glad att jag byggt upp en stark och framför allt trygg kvinna.

Mitt stora motto för framtiden i detta är att "skynda väldigt långsamt är väldigt sunt" och det tar jag med mig 🙏😉