Söndag

Hej på er!

Sitter på bussen hem igen efter att ha lämnat min yngsta son Anton hos sin far.

Har inte träffat honom sen innan jul för lillplutten (uj va sur han blir över dom orden 😂😂) fick brusten blindtarm o har återhämtat sig från penicillin o allt, så det var riktigt skönt att få krama på honom.

Barnen har en fantastisk pappa på alla sätt och vis.

Bara att han inkluderar mig som mamma "igen" är väldigt stort för mig. 

Tänker tillbaka på när jag för några år sedan checkade ut från allt i livet så även mina barn.

Hade kunnat hålla mitt drogande på något sätt "flytande" i många år men tillslut vann dom över allt.

Jag drog med min dåvarande pojkvän från stan och skrev över vårdnaden utan att blinka för det hade blivit ett störande moment antar jag. 

Då ville jag bara knarka helt enkelt.

Jag fattar nu vilken kraft droger har när jag ser tillbaka.

Vilka val man gör.

Vilka beslut man tar.

Det är riktigt otäckt.

Jag lämnade dom i princip utan att blinka. 

Så att jag fortfarande får vara mamma är väldigt långt ifrån en självklarhet det är jag medveten om.

Men jag har kämpat för att komma tillbaka och jag gottgör dom varenda dag jag håller mig drogfri och närvarande. 

Och även om det gör väldigt ont när jag tänker på vad jag gjorde så slår jag inte på mig själv för det längre.

Jag gör allting rätt nu.

Det är det viktiga.

Jag är en väldigt närvarande mamma nu och jag känner en oändlig tacksamhet för det 🙏

Därför sitter jag nu på bussen hem igen och känner ingen sorg att ha lämnat Anton hos sin far för jag vet vad jag är välkommen när jag ska hämta honom nästa gång 😃

Och jag vet att jag kommer göra det också.

Och det gör mig väldigt rofylld.

Nu ska jag åka hem, lägga mig i  badet o ladda för en spännande vecka som jag ska kombinera med att jobbs och på något sätt börja gymma 👍

I Will just do it!!