Kritik

Att kunna ta kritik vare sig det är konstruktivt eller inte har jag aldrig förr varit vidare värst bra på.

Men idag är jag bättre på det.

Oftast 😂

I början i drogfriheten och innan jag gjort och fattat stegen var det skittufft.

Förr skällde jag o spottade tillbaka nåt elakt, för då hade ju alla andra oftast fel i det dom sa och jag alltid rätt.

Jag tyckte verkligen det.

Jag har ödslat många herrans massa år på att vara förbannad på folk av den anledningen.

Idag kan jag stanna upp och tänka efter i stunden om jag har gjort nåt galet eller inte och dels resonera om det i annat fall.

Ibland är kritiken faktiskt befogad.

Som när jag tex började i caféet (som jag var helt novis i) så fick jag vackert lyssna om jag ville lära mig hur det fungerar.

Jag gjorde en del fel i början och när jag fick kritik av hon jag lärde mig av så tog det faktiskt en stund att jag fattade att den var konstruktiv så jag skulle lära mig o göra rätt.

Jag inser att det är så jag lär mig saker idag genom att faktiskt lyssna på andra som gått före mig.

Likaså på möten som på jobbet eller annat.

Jag ska inte säga att jag aldrig blir irriterad eller arg för det händer allt.

Men jag behöver inte kasta tillbaka något bara för det.

Och det är rätt skönt.

Men tycker jag att jag blir illa eller orättvist behandlade av någon så kan det både vara orkan och brinna i huvudet på mig.

Men det tar jag med personen i fråga direkt och då brukar det lösa sig och jag känner att jag även kan släppa det då.

Det är ju lite upp till mig att hantera kritik av vilken sort det än är och jag tycker jag gör det rätt bra genom att inse att jag helt enkelt inte är felfri som människa.

Gör om o gör rätt i dessa lägen och lyssna om någon vill lära mig något som fungerar.

Inte ge tillbaka med något bara för att jag i den stunden kanske känt mig dum som gjort fel eller sårad.

Det blir ju bara jobbigt att leva så.

Och idag vill jag leva så enkelt jag kan och med sinnesro och det tycker jag nog jag lyckas hyfsat bra med 😍