En andra chans

Ja jag fick sannerligen en ny chans i livet och den tog jag med glädje. 

Jag älskar mitt liv idag och även den människa jag blivit. 

Har skrivit dessa ord så många gånger och det känns underbart att fortfarande verkligen mena dom. 

Men häromdagen blev jag starkt påmind om den människan jag var innan jag blev drogfri. 

Så sjuk på så många sätt, och med ett beteende därefter har jag skövlat fram år efter år och skadat många människor längs med vägen.

Inte fysiskt men det är illa nog ändå.

Och eftersom jag inte kan gottgöra precis alla jag nånsin träffat så kommer det ju alltid finnas kvar människor som bara känner till den gamla Renata. 

Och rykten är något som aldrig dör. 

Så är det bara och det måste jag leva med. 

Men när jag träffar nya människor som den människa jag är idag, och de får höra att den där ska du passa dig för gör det så jävla ont i hela min själ. 

Jag går lixom sönder en stund. 

Får påminna mig om att det är konsekvenser av mitt gamla aktiva beteende och att alla faktiskt inte har gått vidare med mig till denna dag. 

Dom jag bryr mig om och älskar har förlåtit mig och det är det enda som verkligen betyder något. 

Och att jag har kunnat förlåta mig själv. 

Alla som träffar den jag är idag älskar mig såklart inte, men idag är jag en person man faktiskt kan respektera och tycka om. 

Det är en fin känsla. 

Men det är klart det gör ont som fan att bli påmind om hur det var, vore väl omänskligt annars. 

Men jag tycker själv att jag är en rätt behaglig liten mupp nuförtiden som jag trivs rätt bra med 😉

Och många andra med mig och det värmer upp själen på alla sätt och vis 🙏

 

Det är fan coolt att vara drogfri så jag fortsätter allt med det känner jag ❤️