Själar som möts

Att möta sin soulmate kan man nog göra både i kärleken som i vänskap, det är jag övertygad om.

Jag har haft turen i båda.

Har träffat en man som får mig att känna mig jättebekväm i det mesta.

Som jag vet att jag kan vara helt mig själv med.

Det känns som vi känt varandra hur länge som helst på något plan.

Jag kommer nog alltid minnas känslan efter första mötet, att denna man vill jag aldrig vara utan.

Och den känslan har jag kvar och det är underbart.

Visst får jag hjärnspöken då och då, men det är i mitt eget huvud bara har jag långsamt börjat fatta.

Han har tålamod min man och det älskar jag honom än mer för.

Om det nu är möjligt.

Även om jag är väldigt trygg i mig själv nuförtiden så sviktar det ibland.

Det förflutna knackar på i minnet och det kan ta en liten stund att landa här och nu.

Då har jag min absolut bästa vän jag alltid ringer.

Som alltid finns där och alltid tar ner mig på jorden, vart jag än är och svävar i universum.

Henne är jag också så totalt bekväm med och jag älskar henne jättemycket.

Vi bara klickade från typ dag ett och jag kommer alltid vara evigt tacksam för att den kvinnan korsade min väg.

Finns nog inget jag skulle tveka att säga till henne.

Visst har jag haft vänner förut. Nära sådana.

Några har jag till och med förmånen att ha kvar i mitt liv.

Som förlät mig och fortfarande tycker om mig som den jag är idag.

Men eftersom mitt missbruk började så tidigt med all min (själv) medicinering utöver den vanliga så levde ju jag i lögner väldigt tidigt.

Och det blev ju minst sagt värre med åren.

Det är svårt att då få och behålla vänskaper när man själv knappt får ihop sitt eget liv.

Idag får jag ihop mitt liv på alla sätt och vis för det består idag inte av massa lögner, och det är så fruktansvärt skönt.

Och då antar jag att jag är mottaglig för dessa möten av underbara människor nu.

Dom som bara träffat denna versionen av Renata.

Den aningens gladare och väldigt mycket ärligare kvinna.

Min pojkvän och min bästa vän vet det mesta om mitt tidigare liv, men dom älskar mig ändå.

För att det är ju verkligen så att det förflutna är just det.

Och med den förändringen jag har gjort med mitt liv så tänker jag göra mitt bästa för att lämna mitt gamla jag där.

 

Som någon väldigt klok person en gång sa och som är ord och känslor jag idag totalt kan relatera till:

 

Trygg, tacksam, nöjd och glad

 

Så känner jag mig idag!!