Go with the flow
Ligger lojt framför brasan och låter tankarna sväva.
Har känt en inre stress över att jag trivs så bra med mitt liv.
Så otroligt onödigt korkat.
För jag kan inte minnas nånsin att jag mått så här bra.
Känns som nån har hällt balsam i mitt psyke.
Men jag har en egen teori minsann om vari den stressen bottnar i.
Jag har gått genom livet med så många egna måsten.
Att alltid ha 10 000 saker att göra, helst samtidigt.
Visst, jag har Adhd och det påverkar ju såklart.
Men eftersom jag har förstått att hela livet varit en flykt från mig själv så förstår jag även mönstret.
Sen får jag ju inte glömma att hela livet i princip bestått av medicineringar av olika slag.
Med början från äkare till att övergå till självmedicinering av både piller och amfetamin.
Men nu när jag är drogfri och har ett annat levnads sätt tack vare 12 stegs programmet så slappnar jag av.
Jag lever ganska stillsamt idag och är nöjd med det känner jag.
Att kliva upp på morgonen, tända en brasa, dricka kaffe och bara vara ger både min kropp, själ och psyke lugn.
Provade ju att hålla igång hela mig i caféet med resultat av en krasch till slut.
Jag har inte den orken och förstår med facit i hand varför jag har varaktig sjukersättning.
Men det är inte helt enkelt att landa i det.
Jag tillbringar mina dagar just nu mest hos min älskling på landet och verkligen njuter av dagarna.
Har ju hittat en ny passion i att baka bröd och det om något ger mig oerhörd sinnesro och glädje.
Springa i skogen är en annan, men just nu har mina ben sagt ifrån och jag får vila lite från just det.
Men jag går här och pysslar och känner mig allmänt house wifeish och är lixom lycklig i det.
Och det är ganska långt ifrån hur jag har levt vilket gör att mitt samvete säger att jag borde/måste göra massa annat.
Men nej, det måste jag verkligen inte utan för första gången i livet tar jag hand om min själ och det känns bra.
Jag är varken rastlös eller uttråkad utan lever upp efter att ha varit väldigt sliten länge.
Plus att jag är lycklig.
Har mina barn och mamma ganska nära här vilket känns extra lyxigt.
Och relationen med min pojkvän är helt underbar.
Jag visste verkligen inte att man kunde vara så här lycklig tillsammans med någon.
Han ger mig allt (menar då på alla känslomässiga plan) och det är så fint.
Plus att skrattet ekar väldigt ofta mellan oss och det är ljuvligt.
Tur dock att det finns telefon för jag saknar min bästa vän jättemycket, men vi pratar typ flera gånger om dan plus en lååång stund på kvällen så det känns väldigt bra.
Saknar massa andra oxå såklart, men just nu vill jag vara här för det känns bara helt rätt på alla sätt och vis.
Och det låter jag mig få vara 😊