Hopp om livet 🤗

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att det gått över 2 år sedan jag knarkade sist gången.

Min förhoppning är att det var sista gången och mitt livsmål.

Tänker göra allt i min makt för att aldrig hamna där igen.

Mycket har hänt sen jag skrev här sist.

För ett tag sen började jag med antidepressiv medicin efter att jag insett att jag kört slut på mig själv och tillbringade stor del av min tid till att bara gråta.

Det gick helt enkelt inte att sluta.

Jag vet ju av lång erfarenhet att jag kunde bli avtrubbad på ett i mitt tycke negativt sätt, men efter några veckors (rätt jobbig) inkörning på dom så mår jag jättebra nu.

Har fortfarande nära till skratt tack o lov men jag gråter betydligt mindre.

Och gudars vad skönt det är!

Så jag tänker fortsätta med dom framöver.

Hur länge får vi se.

Den sista saken jag hade att städa upp är alla mina skulder jag dragit på mig under alla åren.

Ingen liten summa och jag hade aldrig nånsin kunnat betala av det på egen hand.

Och innan jul fick jag glädjebeskedet att jag fått skuldsanering beviljad.

Wow lixom!

Om några år kan jag göra en sådan enkel sak som att ta ett telefon abonnemang tex. vilket känns nästan lite overkligt.

Sjukt Nice!

Sen har ju ännu en jul passerat i drogfriheten och den har varit väldigt fin.

Dels för att jag har träffat en man som gör mig galet lycklig på alla sätt och vis.

Jag pendlar mellan min lägenhet i stan och honom ute på landet.

Och det trivs jag med.

Är förvisso oftare där än hemma och det känns helt ok 😍

Kan ärligt säga att så här starkt och äkta har jag nog aldrig känt för någon tidigare.

Så detta med att vara helt utan sinnesförändrande substanser i kroppen är verkligen helt fantastiskt.

Barnen har jag varannan helg som vanligt, en i taget och det är helt underbart!

Så här vi haft det i snart 2 år.

Men förra helgen kom båda mina killar till mig och jisses vad jag njöt 😍

Under åren jag "checkade ut" från allt och alla för att kunna ägna mig helt åt knarket, så missade jag ju verkligen massor med dom.

Kan ju aldrig ta igen dom åren men jag tycker det är så otroligt häftigt att få vara med igen.

Och det är jag med sån glädje och stor tacksamhet ❤

Dom har ju blivit så stora nu, två tonåringar lixom.

Den äldsta får börja övningsköra till sommaren, helt galet ju 😜

Men det är coolt att vara tonårs mamma och vi har verkligen jättekul tillsammans.

Sen har jag fått bättre kontakt med mamma än vad vi haft på 43 år och det känns jätteskönt.

Hon börjar bli äldre och det känns.

Ibland blir jag lite sorgsen när jag tänker på förlorad tid, men samtidigt så otroligt tacksam att jag kan umgås med henne nu och till och med känna kärlek.

Jo jag njuter fortfarande av livet som drogfri måste jag säga.

Har ingen som helst längtan tillbaka.

Framtiden vet jag ju ingenting om bara att jag ser fram emot vad den har på sin agenda.

 

Jag har hopp om livet 🙏