Självskriven bok!

Jag är kvinna.
Ser mig inte själv som urtypen av kvinnligaste varelsen på jordklotet kanske när det gäller utseende, men sättet att vara på är nog ändå i kvinnligaste laget ända uti fingerspetsarna har jag förstått 🤔
Jag är väldigt lycklig och trygg i relationen jag har nu, men ibland hoppar allt ett hjärnspöke in och tar över nån stackars hjärn cell och ska tänka åt mig tyvärr 😅
 
Scenario:
Min pojkvän och jag ligger i varsin ände av soffan.
Spelar på våra telefoner.
Jag tycker han ser irriterad ut länge.
- är det nåt frågar jag till slut.
- vadå,nej absolut inte säger han.
Vi fortsätter spela.
Han ser fortfarande lite bister ut.
-Här jag gjort nåt frågar jag.
Han ser oerhört förvånad ut.
- öh,va..nej verkligen inte säger han.
Jag tycker verkligen att han ser otroligt irriterad ut, han vill nog inte ha mig här tänker jag såklart.
- du kanske vill att jag åker hem frågar jag.
Han tittar på mig som om jag nyss hade kläckt att jag skulle gå upp med ett paraply och dansa naken på taket eller nåt 🙄
-Va säger du? Vart har du fått det ifrån? Utbrister han lite   upprört.
- jo jag tycker det känns som du är irriterad på mig, säger   jag.
- på dig?! Säger han förvånat.
 Nä, inte i nåt hörn.
 Däremot har jag hållt på med samma bana i detta spel   nu i evigheter utan att klara den, vilket skapar aningens   irritation hos mig eventuellt säger han.
 Har inget med dig att göra, jag vill ju ha dig här din mupp!
 (Kärleks ord 😍)
- jaha säger jag lättat och känner mig inte som Einstein       direkt 😂
- vet du vad säger han, den där boken du läser...
- va, vilken bok?!
- ja den du hittar alla spännande funderingar och tankar i som är väldigt onödiga säger han och skrattar.
 Jag tycker du ska slänga den.
 
Detta var ju ett tag sen, men min "hitta på" bok finns med än och är oerhört svår att göra sig av med tydligen 😂
Även om jag inte bläddrar lika frenetiskt i den nu.
Jag är medveten om att jag åker tillbaka lite i tiden till sämre minnen.
Men jag vet också att jag inte behöver ha med mig dom känslorna nu.
Och det blir bättre hela tiden.
Tycker jag i alla fall 😜
Men bokjäveln är svår att slänga tydligen, så den har blivit lite stående "skämt" oss emellan när jag är ute på egen cykeltur i hjärnan 😁
Den innehåller ibland så fantastisk information att jag blir alldeles övertrött kan ja lova 🙄
Han också 😂
Inser att den kommer nog aldrig helt att försvinna så nu har jag döpt den minsann!
 
"THE NEVER ENDING STORY" ✌😂
 
Tack älskling för att du står ut med mig ❤
 
Och ni andra som läser får stå ut med att eftersom jag bloggar på tfn så blir det lite bänglig i texten med mellanrum mm. för mig bortemellanåt när det blir mycket och smått att se 😉